Om stöd för studenter med funktionsnedsättningar

Jag fick för några dagar sedan ett mail med en fråga om vilket pedagogiskt stöd jag har fått från mitt universitet. Det är något som jag har planerat att skriva om tidigare, och eftersom jag misstänker att det är flera som är intresserade passar jag på att svara på frågan även här på bloggen!

Till att börja med: alla universitet och nästan alla högskolor har samordnare för studenter med funktionshinder. Deras uppdrag går ut på att hjälpa studenter få rätt sorts stöd och hjälpa till med kontakter med lärare och liknande. I min erfarenhet är de generellt väldigt tillmötesgående, och väl medvetna om att stödbehovet är mycket individuellt.

När jag började visste jag inte riktigt vilken sorts hjälp jag skulle behöva, så samordnaren på mitt universitet skrev ett väldigt generöst intyg så att jag skulle kunna testa mig fram. Men det som jag har har rätt till är:

• Anteckningshjälp på alla föreläsningar (alltså en annan student som mot ersättning antecknar åt en)

• Förlängd skrivtid på tentor, och möjlighet att sitta i en mindre sal

• All kurslitteratur som ljudböcker via MTM

• Gratis utskrifter (bra om en tex vill anteckna på powerpointsen)

• Förlängd lånetid på biblioteksböcker

• Möjlighet att boka bibliotekets resursrum, ett separat rum för studenter med funktionsnedsättningar (fantastiskt att kunna sitta i ett helt eget rum och plugga i lugn och ro!)

Jag har personligen använt mig mycket av framför allt resursrummet och utskrifterna. Jag tycker om att ha dokument och så i fysisk form, och behöver lugn och ro för att kunna fokusera. Vissa av stödformerna har jag inte testat; jag använder antecknandet som ett sätt att hålla fokus, så jag har inte utnyttjat anteckningshjälpen, och tentorna har fungerat bra även utan anpassningar.

Jag har en vän som också pluggar med ADHD, och hen tycker å andra sidan att det är jättebra att kunna lyssna på kurslitteraturen samtidigt som hen gör något annat. Hen har också valt att skriva sina tentor i en separat sal med förlängd skrivtid för att ha färre distraktioner och tid att "hitta tillbaka" om hen tappar fokus.

Kort sagt: Det finns ganska mycket olika sorters hjälp att få, och stödet kan anpassas efter vad just du behöver.

Givetvis kan det variera beroende på skola vilket stöd som finns att få, men generellt är det bra att komma ihåg att du och skolan ju faktiskt arbetar tillsammans för att du ska kunna klara utbildningen!

Som avslutning vill jag tacka K för hennes fråga; och om det är någon annan som har en fråga (eller många) så får ni jättegärna skriva ett meddelande eller en kommentar, så lovar jag att göra mitt bästa för att svara!

/My

Sjuksköterskor vet (nästan) allt

Jag överlevde preklintentan! Trots att det dök upp något ännu viktigare än tentan (Tro det eller ej! Riktigt dåliga och rätt akuta nyheter, tyvärr, men ingen som har dött eller så) som gjorde att jag i princip inte lyckades plugga alls de sista 3-4 dagarna, kändes det ändå som att det gick helt okej. Efter vad som kändes som oändligt många veckor (men som kanske egentligen var 2 eller 3) fick jag i alla fall bekräftat att jag hade blivit godkänd!

I och med det som hände precis innan tentan hade jag faktiskt känt mig okej med att bli underkänd och få skriva omtenta, men det är enormt skönt att slippa. Jag hade ju haft ångest över preklintentan sedan innan jag ens bestämde mig för att läsa till läkare, men nu när den är avklarad känns den så långt borta att jag nästan glömmer bort att jag har skrivit den ibland.

Nu i sommar jobbar jag som undersköterska på en avdelning på ett större sjukhus. De flesta sjukhus vill att en ska ha läst minst fem terminer innan en får jobb som undersköterska, men i och med viss tidigare arbetslivserfarenhet inom vården och mycket serviceerfarenhet valde jag ändå att chansa på att fyra terminer skulle räcka. Jag sökte alla undersköterskejobb jag kunde hitta på min ort, och det var bara en avdelning av 10-15 som hörde av sig om en intervju. Lyckligtvis räckte det!

Jag tror aldrig att jag har känt att jag har kunnat så lite som jag gjorde första veckan när jag började. Det finns så många saker som inte går att läsa sig till i en bok, och jag har lärt mig enormt mycket under de veckor jag har jobbat. Bara att få mer insikt i hur en vårdavdelning faktiskt är strukturerad har varit jätteintressant. Med lite ödmjukhet kommer en långt, och trots att de har sjukt mycket att göra och oftast är jättestressade så har nästan alla sjuksköterskor jag har jobbat med ändå tagit sig tid att förklara saker för mig när de märker att jag är nyfiken.

Eftersom patienterna på avdelningen ofta är multisjuka så får jag dessutom chansen att repetera allt från EKG till syra-basstatus till leversvikt till venprovtagning. Jag har också sett en del exempel både på hur en kan bete sig som läkare för att samarbetet mellan professionerna ska fungera bra....och på hur en kanske inte ska bete sig.

Det viktigaste att komma ihåg om en vill jobba som uska är dock att hålla fokus på omvårdnaden. Du är i första hand där för att arbeta, för att hjälpa patienter med sin hygien, ta vitalparametrar, vara en resurs för din sjuksköterska, etc. Att dessutom få chansen att lära sig sådant som är relevant för sin utbildning är en bonus. Jag vet att det finns avdelningar som är tveksamma till att anställa läkarstudenter som uskor för att de varit med om att studenter har betett sig som just studenter och inte som undersköterskor. Ta alla chanser du får att lära dig saker, absolut, men inte på bekostnad av arbetet.

På det stora hela har jag faktiskt tyckt att omvårdnadsarbetet i sig har varit väldigt roligt och givande, och jag är övertygad om att det är nyttigt att ha fått se vården ur det perspektivet som blivande läkare.    Om jag blir lite stöddig om några år när jag är färdig läkare får jag jobba en sommar som uska som påminnelse.  (Note to future self: Var inte så jävla dryg!) 
Och om jag någonsin känner mig vilsen och förvirrad på en avdelning som underläkare så vet jag vilka jag ska fråga:
Erfarna sjuksköterskor och undersköterskor vet nämligen nästan allt.

//My

(Jag lovar att inlägget om studieteknik är på g, jag har ett utkast som väntar på att slutföras och allt!)

Lever fortfarande!

(AKA: Bäst på uppdateringar...)

Jag har föga oväntat varit förfärligt dålig på att skriva något här sedan utbildningen drog igång på riktigt. En uppdatering:

Ja, jag går fortfarande kvar på läkarprogrammet! 
Jag blir färdig med termin 4 om ett par veckor; först ska jag bara överleva den mytomspunna preklintentan. Att försöka repetera två års kunskap på två veckor känns ibland oöverstigligt, men jag har återfått mycket av mitt självförtroende när det gäller pluggandet, så jag har faktiskt mindre ångest inför tentan nu än när jag började på läkarprogrammet.
 Det känns som att allt har gått så himla fort, och precis som många säger tycker jag att det bara har blivit mer och mer intressant ju längre jag har kommit!

Jag har klarat alla mina tentor!
(Med reservation för vi inte har fått resultaten från den senaste)
Eftersom jag liksom kraschade på min förra utbildning kändes det jätteviktigt att klara tentan termin 1. Nu har jag lyckats nå en punkt där jag känner mig trygg i att jag kommer att klara mig igenom utbildningen, och då skulle en missad tenta inte längre kännas som en katastrof, även om det är fantastiskt skönt att slippa omtentor.

Jag har hittat en medicinering som fungerar!
Sedan mer än ett år tillbaka tar jag 2 gånger 20mg Ritalin per dag. (Modifierad frisättning/kapsel, en på morgonen och en vid lunch). Alla svarar ju olika på medicin, men jag är jättenöjd med att ha hittat något som funkar för mig! Sedan jag bytte till Ritalin har jag inte behövt höja dosen en enda gång, och nu har jag i princip inga biverkningar alls längre.

Jag kan inte lova något när det gäller uppdateringsfrekvensen här framöver, men jag ska ändra inställningarna så att jag får mail när någon kommenterar, och lovar att hålla bättre koll på bloggens mailadress. En stor del av poängen med den här bloggen är ju att visa att det faktiskt går att läsa till läkare med ADHD, så jag blev verkligen jätteglad när jag såg att det fanns folk som hade hittat hit!

//My

Andel av läkarprogrammet avklarad: 35.45% !

PS: Någon efterfrågade ett inlägg om min studieteknik, så jag ska försöka skriva ihop något så snart jag kan!