I och med det som hände precis innan tentan hade jag faktiskt känt mig okej med att bli underkänd och få skriva omtenta, men det är enormt skönt att slippa. Jag hade ju haft ångest över preklintentan sedan innan jag ens bestämde mig för att läsa till läkare, men nu när den är avklarad känns den så långt borta att jag nästan glömmer bort att jag har skrivit den ibland.
Nu i sommar jobbar jag som undersköterska på en avdelning på ett större sjukhus. De flesta sjukhus vill att en ska ha läst minst fem terminer innan en får jobb som undersköterska, men i och med viss tidigare arbetslivserfarenhet inom vården och mycket serviceerfarenhet valde jag ändå att chansa på att fyra terminer skulle räcka. Jag sökte alla undersköterskejobb jag kunde hitta på min ort, och det var bara en avdelning av 10-15 som hörde av sig om en intervju. Lyckligtvis räckte det!
Jag tror aldrig att jag har känt att jag har kunnat så lite som jag gjorde första veckan när jag började. Det finns så många saker som inte går att läsa sig till i en bok, och jag har lärt mig enormt mycket under de veckor jag har jobbat. Bara att få mer insikt i hur en vårdavdelning faktiskt är strukturerad har varit jätteintressant. Med lite ödmjukhet kommer en långt, och trots att de har sjukt mycket att göra och oftast är jättestressade så har nästan alla sjuksköterskor jag har jobbat med ändå tagit sig tid att förklara saker för mig när de märker att jag är nyfiken.
Eftersom patienterna på avdelningen ofta är multisjuka så får jag dessutom chansen att repetera allt från EKG till syra-basstatus till leversvikt till venprovtagning. Jag har också sett en del exempel både på hur en kan bete sig som läkare för att samarbetet mellan professionerna ska fungera bra....och på hur en kanske inte ska bete sig.
Det viktigaste att komma ihåg om en vill jobba som uska är dock att hålla fokus på omvårdnaden. Du är i första hand där för att arbeta, för att hjälpa patienter med sin hygien, ta vitalparametrar, vara en resurs för din sjuksköterska, etc. Att dessutom få chansen att lära sig sådant som är relevant för sin utbildning är en bonus. Jag vet att det finns avdelningar som är tveksamma till att anställa läkarstudenter som uskor för att de varit med om att studenter har betett sig som just studenter och inte som undersköterskor. Ta alla chanser du får att lära dig saker, absolut, men inte på bekostnad av arbetet.
På det stora hela har jag faktiskt tyckt att omvårdnadsarbetet i sig har varit väldigt roligt och givande, och jag är övertygad om att det är nyttigt att ha fått se vården ur det perspektivet som blivande läkare. Om jag blir lite stöddig om några år när jag är färdig läkare får jag jobba en sommar som uska som påminnelse. (Note to future self: Var inte så jävla dryg!)
Och om jag någonsin känner mig vilsen och förvirrad på en avdelning som underläkare så vet jag vilka jag ska fråga:
Erfarna sjuksköterskor och undersköterskor vet nämligen nästan allt.
//My
(Jag lovar att inlägget om studieteknik är på g, jag har ett utkast som väntar på att slutföras och allt!)
