På nya äventyr!

Det har hänt en hel del sedan jag skrev mitt senaste inlägg för nästan en månad sedan, kan en minst sagt säga.

Dels blev min psykiatriker sjuk (igen), och min läkartid sköts därför upp till i början av oktober (tiden mellan att jag bad om att få boka en tid och att jag fick träffa läkaren hade då alltså blivit nästan 2 månader). Nu hade jag tur, och det dök upp ett återbud i slutet av september, men det handlar ändå om 6 veckors väntetid på att få träffa läkaren och höja dosen, vilket minst sagt har varit rätt frustrerande.

Men den största förändringen sedan sist är ändå att terminen har börjat. Nu är det liksom på riktigt. Hittills har tempot varit ganska lågt, med mycket introduktion till programmet och första kursen och så, men nu börjar det faktiskt kännas som att allvaret har börjat.

Eftersom jag vet hur jag ska göra för att studierna inte ska fungera har jag bestämt mig för att prova att göra på ett annat sätt den här gången. Jag har insett att jag har väldigt svårt att få någonting gjort hemma (chockerande, eller hur?), så planen är att vara i skolan mellan 9 och 17 oavsett om jag har föreläsningar och annat under den tiden.
 Det finns verkligen mycket bättre förutsättningar för att plugga i skolan här än det gjorde där jag gick förut. Dels finns det faktiskt bra utrymmen för att göra det, och dels finns det ingen sektionslokal där en lätt hamnar och plötsligt inser att flera timmar har gått utan att en har fått något gjort. Hittills funkar det bra, men vi har som sagt precis börjat med det första "riktiga" avsnittet, så det ska bli intressant att se hur det fungerar framöver.

Det känns fortfarande rätt overkligt att jag är läkarstudent. Eftersom jag inte direkt har sett det som ett alternativ tidigare har jag inte riktigt hunnit vänja mig vid tanken ännu, och eftersom studierna knappt har börjat är det också svårt att säga om jag kommer att trivas. Det enda jag vet är att jag ser fram emot att lära mig saker för första gången nu sedan jag gick ut gymnasiet, och att jag ibland fylls av vad som närmast skulle beskrivas som ett rus när jag kommer att tänka på att jag faktiskt kommer kunna hjälpa människor om några år.

Nästa gång hade jag tänkt prata lite om hur det har gått med att få pedagogiskt stöd och så. Kanske blir det en ny medicineringsuppdatering innan dess också.

/My

Andel av läkarprogrammet avklarad: 1,36 %