Jag har nu läst nästan hela första året av den kliniska delen av utbildningen. Jämfört med preklin är det ganska stor skillnad när det gäller inlärningen och strukturen, både på gott och ont. Upplägget är ju som sagt helt annorlunda; först några veckor föreläsningar och teori, och sedan några veckor praktik, och så några veckor teori osv osv. Jag har lärt mig sjukt mycket sedan i somras, och har sett sjukt många olika avdelningar.
Det är väl egentligen den stora nackdelen (för mig). Eftersom vi ska hinna se så mycket som möjligt är vi bara en vecka på varje avdelning. Det gör att varje praktikvecka är "första veckan på jobbet", och mycket energi går åt till att lära sig avdelningens rutiner, lista ut när och var en ska vara, lära känna handledaren, hitta personaltoaletten, etc. Väldigt energikrävande om en råkar vara en sådan som är lite långsam på att ställa om, och som behöver mycket struktur i tillvaron (jag). Har du otur hamnar du med en handledare som inte visste att du skulle vara där, och som egentligen önskar att du inte var det. Efter tre veckors praktik känns föreläsningar och seminarier som en välbehövlig andningspaus, helt enkelt.
Med det sagt gör den kliniska biten att själva inlärningen blir mycket lättare. Under klin behöver du aldrig ifrågasätta vad du ska ha för nytta av det du lär dig, för du lär dig av riktiga patienter med riktiga sjukdomar. Det är också jätteroligt att få arbeta mer praktiskt, och med det som du faktiskt utbildar dig till. Det finns ganska stora möjligheter att påverka sin praktik, och om en tar lite egna initiativ går det att få göra väldigt mycket. Jag personligen har mycket lättare för att fokusera på något om det faktiskt kräver att jag är aktiv, så för mig passar det väldigt bra när större delen av lärandet kommer från görande (skriva journalanteckningar, diskutera labvärden, ta en blodgas...) istället för från en bok.
Några tips för att överleva preklin:
- Tänk inte att du ska hinna plugga särskilt mycket under praktiken; det orkar en liksom inte.
- Byt handledare tidigt i veckan om du märker att den du ska gå med är dålig/oengagerad. Du gör båda en tjänst, och förutsatt att just ditt lärosäte inte är väldigt annorlunda jämfört med mitt så spelar det inte någon roll specifikt vilken läkare du går med.
- Ta egna initiativ, men tänk på att ingen orkar vara en perfekt och aktiv läkarstudent hela tiden! Att ha praktik är på vissa sätt som att ha ett heltidsjobb, men du lär dig också konstant nya saker, måste själv ta ansvar för att aktivera dig, ta egna initiativ, hitta din plats i gruppen, lista ut vad det var handledare egentligen ville att du skulle göra, samtidigt som du vill prestera så bra som möjligt. Ta hand om dig.
- Om det inte finns något att göra på läkarsidan går det alltid att hänga på en sjuksköterska! Fråga först, såklart, men de flesta är väldigt snälla, och visar gärna praktiska moment som venprov eller pvk-sättning om de har tid. Under min placering på kardiologen hängde jag lite med sjuksköterskorna som hanterade bokningarna på mottagningen; så när det sedan dök upp en patient med ett flimmer som skulle elkonverteras letade de rätt på mig och mina kursare på avdelningen så att vi skulle få vara med.
Det känns verkligen jättebra att vara färdig med internmedicinkursen, och ännu bättre att ha passerat 50%-strecket! (Borde vara typ 52.3% läkare nu.)
Nu väntar fem veckor studentvald kurs innan det är dags för sommar och jobb!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar